Nu har det gått åtta år sen skiten hände, hela åtta år. Det är inte direkt så att jag har gått och tänkt på vad som hänt förrens års dagen. Det värsta är att man minns allt så tydligt. Jag kommer ihåg varenda liten sak. Det är nästan som om man skulle sitta och läsa in till ett prov och man kommer ihåg sakerna tills efter man skrivit klart provet. Det här är nästan som det fast här sitter det kvar dag in och dag natt. Det har liksom satts sig på minnet och går inte att radera där ifrån. Ibland kan man sitta och intala sig om att man inte tänker på det och man glömt händelsen totalt, men så är det inte. Händelsen sitter kvar där som ett instytt svart håll i sin själ.
Sen den natten har hela mitt liv förändrats, men ändå på ett posetivt sätt. Nu orkar jag inte skriva mer, tårarna rinner.
Imorgon förklara jag för er vad jag menar med detta inlägg för er som inte förstår och för er som inte vart i mitt liv sen åtta år tillbaka.
Godnatt!!