Allting känns diffrent från alla andra kärlekar. Det känns som jag är fångad, fångar i en dröm. Kan inte ta mig ut, hittar bara fler och fler ingångar och blir bara mer och mer kär. Kär i dig. Dig som jag haft så nära mig i alla dessa år. Vem kunde ana att det skulle sluta som du och ja.
Mina ögon öppnades på klassresan. Där på terminalen när jag satt i ditt knä, på kvällen då du la din arm runt mig och när du satte dig bredvid mig vid grillningen. Sista natten då vi alla sov i samma säng, där låg du och kliade mig på magen och jag rös. Jag kunde höra dina andetag när jag sov på din mage, så lugna.
Sen på balen. Vi slog vad, vad om en puss på kinden. När vi var ute för att ta luft, du höll om mig när jag frös. Fick sitta i ditt knä och kunde känna värmen från din kropp.
Kvällen då du bjöd över mig till Emil. Kvällen då allt förändrades till verklighet. Där den första pussen kom. Du lutade dig över mig och sen helt plötsligt pussade du mig. Du höll mig tätt intill dig och du fortsatte pussa mig flera gånger.
Vid busshållsplatsen när alla andra var där borta. Du sa det tre orden, jag trodde inte du menade något av de. Men jag fick det bekräftat. Du menade det. Du menade allt du sagt den kvällen.
Du fick mig att le och du får mig fortfarande att le. Det går inte att sluta le i din närhet.
Vet inte hur jag ska förklara kärleken till dig, den är svårare att förklara än någonsin. Det är något speciellt, speciellt med dig.
All i can say is that I love you!

(ploj bild)