"Le, din styrka i ditt leende lyser upp den mörkaste dagen på jorden" (citat av mamma)
Allt förändras och även jag. Förut för bara några få måndader sedan så fick man inte ett ena riktigt leende från mig.
Idag efter dessa måndaer, dessa tuffa år så ler jag entligen på riktigt. Det kommer skratt från mig varje dag. Jag känner att jag hittat hem, hem till en plats där jag passar in. Behöver inte vara den där utpekade tjejen längre. Kan bara vara jag. Känns skönt att kliva upp på morgonen och veta att i skolan väntar de där underbara klass kompisarna som får en att le igen, får en att må bra. Veta att jag är accepterad för den jag är.
Jag tackar verkligen alla som hjälpt mig och som funnits där för mig, stöttat mig och uppmuntrat mig att det kommer bättre tider.

(När saker faller för alla andra, går det bättre för en själv)